Ett minne

Neubauten skulle spela på loppen i köpenhamn, kan ha varit 2002. Den sommaren var varm. Väldigt varm.
Zlatan missade öppet mål mot senegal i åttondelen. Ett besviket sorl hördes över Möllevången.

Som sagt Neubauten skulle spela. Jag ville dit, hade inte råd. Satt hos en kompis och drack folköl och plötsligt tänkte jag bara. Jag måste unna mig. Man måste unna sig.

Sagt och gjort. Hoppade på öresundståget med en flaska vin och såg STADEN komma mot mig. För mig har köpenhamn alltid varit äventyret. Den stora upplevelsen. en plats för trygghet och anonymitet. Ingen vet vem man är. Jag älskade Nörrebro och kvarteren runt chris. att vandra där. Ta en öl. Äta nåt. Frihetens stad.

Kom till köpenhamn. Ösregn. Stor förväntan.

Hade läst om turnen, hur grym den va.

När det var min tur att betala det hutlösa biljettpriset blev det utsålt, hade jag inte stannat och tänt en cigg hade jag hunnit. Sista biljetten gick till killen före mig.

Men jag skulle unna mig. Den totala besvikelsen. Gick tillbaka till huvudbangarden tog en öl och åkte hem.

Det var ganska mkt så år 2002. Stolpe ut. Eller vadå stolpe ut. Va fan inte ens i närheten av mål.

Tillbaka i Malmö gick jag hem till lägenheten på Västra Sorgenfri. Ett maffiahus, ofta skumma bråk och stora bilar.

Jag bestämde att aldrig mer unna mig

Han ska jobba på posten

Redan utanför dörren kände jag doften av nånting som jag kände igen, men jag kunde inte placera det.
Funderade på att gå. Vet inte vad jag gjorde där. Minns inte idag.
Troligen skulle jag handla nåt. Gula tidningen fanns då.
Efter tvekan ringde jag på och dörren öppnades av en skäggig man som stank av svett.
Det var mörkt. En stor vindsvåning i centrala delarna av stan.
Det stank. Nu visste jag vad det var. Ruttet kött.
Som det luktar när det legat i solen.

Kom in sa han. Vill du ha en öl.
Jag tackade ja för jag blev nyfiken, ville egentligen bara spy och springa. Men gick in

I vardagsrummet stod åtta stora akvarier med döda fiskar i, det var det som luktade.

Mannen kom med en harboe smuggel och frågade om jag hade en cigarett. Vi rullade tillsammans.

Två unga män kom in i rummet, hans barn.
Det var en inte helt unik historia. Dom hade köpt alkohol av folk man inte ska vara skyldig pengar. Så hyrespengarna och elpengarna gick till langarna och nu hade dom inte haft el på två månader.

Mannen berättade om en skilsmässa. Hans fru träffade en annan, hon lämnade bara akvarierna och barnen. Han jobbade på posten men var sjukskriven nu.

Vi drack ölen. Han hämtade ett par till.
Snart blir pågen 18 då ska han börja jobba på posten, då löser sig allt sa han.

Vi satt där några timmar. Sen gick jag hem och duschade.

Jag tror det var en tisdag

Det tog ett år

Bloggade innan idag, men visste inte om ja skulle publicera det. Men va fan.

Det finns nåt märkligt i vårt land.
Tänker just nu på kartellens stoppade spelningar. Jaha, dom har begått brott. Det är dumt, deras textförfattare sitter på typ hall. Det betyder ju att han dömts för det han gjort. Det är väl bra?

Varför finns det en sån stark rädsla för våra förorter? För invandrare. För dom som lever i detta, hemska ord som reinfeldt gjorde en orwellsk grej av, utanförskap?

Vi älskar Timbuktu. Han är lagom. Men när han gör en bra o viktig låt med kartellen. Ja då ska han kritiseras.
Jag växte upp på Araby i Växjö, vi flyttade sen till Österäng i Kristianstad. Denna överklasstad där jackor var viktigare än personlighet. Drog till malme direkt ja blev vuxen, så klart. Alltid sett mig som malmebo. Bodde länge på möllan då det var en annan stadsdel. Trivdes där.

I Kristianstad fanns enbart valet att ställa sig utanför. För en sån som jag. Många andra gjorde samma val, men gjorde massor av fel saker. Oftast kom dom från Näsby Charlottenborg eller Österäng. O det gick inte bra för dom. Det var lättare för oss akademikerbarn på alla vis. Vi typ lajvade utanförskap.

Att folk som på olika sätt känner sig jävligt utanför gör dumma saker kan ha många orsaker, jag tror att ett repressivt samhälle, pissiga skolor som stängs för säkerheten inte kan garanteras inte precis hjälper.

Att då självmant ställa sig utanför blir ett logiskt val. Ett sätt att visa, ja ni hade rätt.

Den viktigaste förortsskiva som gjorts i Malmö tycker jag är Advance Patrols första, den kom 2001. Killar som verkligen inte var guds bästa barn lyckades få ge ut en skiva. Dom kom från lindängen, nydala, söderkulla osv osv. Skivan hette utskrivna. Så klart. Det är en briljant platta.
Dom tegs effektivt ihjäl av media. Gonza fick jobb på barnkanalen. Det va bra.
En kille från rosengård valde att spela fotboll. En kille från Helsingborg valde att skriva poesi.

Alla som gör andra val, eller ändrar kurs borde hyllas.
Det är så där med det va? Dom ska stoppas, för DOM HAR FEL, dom har gjort fel. Dom passar inte in.
Enklare och gilla Timbuktu. För han passar in.

Kartellen passar inte in, det finns enorma mängder av band i sverige idag som inte passar in, som motarbetas.
Jag tror att alla, vi alla, måste börja se dom resurser dessa människor besitter.
Inte tycka att dom är moraliskt tveksamma kriminella.

Vad hade hänt om Kartellen skrivit låtar som cannabisaktivist och 12-12 som general knas gjort? Han är ju faktiskt son till en socialchef, så han är ändå ok liksom.

Men även hans spelningar stoppas. En kommun i dalarna stoppade renlevnadsmänniskan syster sols spelning för reaggea passar inte in i den kommunen.

Ska vi, alla vi, fortsätta sprida budskapet till dom som står utanför att dom inte ska hålla på o försöka.
Då blir sverige aldrig helt igen.

Jag valde att bli socionom, jag har alltid känt mig utanför. Jag kunde lika gärna valt ett annat liv. Det har vart nära ett par gånger i tonåren. Men mina föräldrar va ju akademiker. Jag hade en fördel som inte alla har. Helt andra resurser i mitt arv.

Kärlek och solidaritet