måndag, juli 06, 2015

tiden går

sjätte juli, snart varit hemma två månader

Vad har då hänt.
Inte mycket men ändå allt.

Jag var med i tidningen och möttes av enorm värme från många håll, det var stort. Artikeln är delad 2400 gånger och det om något visar kanske att det är viktigt att tala om psykisk ohälsa. För mig var det ok, jag tänker inte skämmas mer.

Vågade mig ner i Öjeparken här i fredags i sällskap av Linnéa och det var asaläskigt med så mycket folk men jag dog faktiskt inte av det heller. O Mikael och tuben spelade innan Sanna Carlstedt och jag ville så gärna dit. Seger liksom

Jag har börjat ha alva två gånger i veckan, det är större.

Fortfarande trött och medtagen. Uttorkad oavbrutet av detta litium. annars skrotar jag på i trädgården och kommer ha lök och chili i ca tre år men det gör inget.

Diskuterat litium med två kompisar som också äter och vi känner samma, kreativiteten försvinner, inte helt, men lite. Jag känner det då jag inte har samma driv i mitt språk när jag skriver här. Min andra text skriver jag inte alls på just nu. men det är ett pris jag är villig att betala för att slippa allt det andra. Men det är inte kul.

Ganska ofta kastas jag in i någon form av ångestregn och det är ganska jobbigt men jag härdar ut. Känner även att jag kan bli lite småpigg, rastlös och skallen börjar arbeta i lite väl hög fart. Det löser jag också. Nu när jag liksom kan sätta ord på det som händer är det faktiskt enklare att undvika det. Innan var det bara att allt höll på, inte kunde jag påverka det, det va världens fel, eller iaf alltid nån annans och jag var bara ett offer för olyckliga omständigheter. .

Har fortfarande svårt att acceptera att jag har ångest, att detta tillstånd som är en del av min vardag är fel. Men jag arbetar på strategier för det med.

Helt enkelt, jag är trött, både fysiskt och psykiskt. Men vid gott mod.

Inga kommentarer: