Dom är lite som Tom Waits, alla gillar dom, men det är egentligen skit.
Förutom ett par pärlor.
Både Zeppelin och Tom Waits har sjrivit en del av dom bästa låtarna nånsin
Led Zeppelins Battle Of evermore är en fullständigt lysande fredagsrökare.
Den bara slår ner en. Särskilt när man åker skjuts till jubbet i minus 23 o inser att man aldrig hört den innan.
Så bra är den.
Ungefär lika bra som Cemetery Polka från en av dom bästa skivorna nånsin Rain Dogs. Allt annat Tom Waits har gjort är skräp förutom I Don´t Wanna Grow Up
Men som fredagsrysare är den klockren.
Tjo kamrater
O glöm inte. Skjut mer varg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
du tigger mothugg. Jag minns när jag en gång fick Rain Dogs av min fina familj och sedan dess har jag följt hans utveckling i gränslandet mellan kabare och rock. Zeppelin drog nya spår för rocken och mr Plant är fortfarande spännande, vi 48or vägrar stå still.
asch, lite allvar, då. Jag var ju med när det svängde, en timme klockan sex och så mellan elva och tolv på natten på radion och sågverket väntade sju. Det hände mycket, the Yardbirds, Claptons olika konstellationer, men de vågade inte riktigt släppa taget från bluesen, och så plötsligt något makalöst nytt, lite blues, lite rock, och en nypa opera, därifrån kommer naturligtvis det lilla draget av melodramatik, och så cyklade jag från lördagsförmiddagspasset på sågen ner till stationen och hann oftast med tåget till Nybro och gick till skivaffären "on the outskirts of town",gick på domusrestaurangen och åt en köttbullemacka, åkte tillbaka, beundrade Örsjö kyrka, kom hem till byn, satte mig och spelade LZs första om och om igen och tänkte "jevla, här händer nåt"
varg tycker jag man ska varsamt skjuta på en skottkärra till en plats där man har lagt ut lämplig åtel
Skicka en kommentar