torsdag, mars 19, 2009

1987


1987 var jag 16 bast. Man rökte cigg utan filter o sånt. Man hade spleen, spleen är franska för svårmod, eller mjälte.
Man läste Baudelaire.
Spleen de Paris.

På Lilla Bommen spelade dom Thirteen Moons A True Story.
En fantastisk liten bit
Jag köpte skivan senare på Heta Vax i Helsingborg. Heta Vax var en tuff affär.
Man kunde vid studiedagar kombinera en resa till det förlovade landet med inköp av LP-skivor.
Mkt bra har jag köpt där. Största fyndet en CD med Wim Mertens, men det var 1996, tio år senare.
Då gjord ejag en praktikvecka på Invandrarbyrån i helsingborg, ett ställe som jag sedermera började arbeta på, fast då hette det Visionscenter

Har alltid tyckt att Helsingborg legat i spetsen för dumma namn. Visionscenter var centrum för de bidragstagare som ansågs vara "jobready", dom som inte var det fick gå till "Möjligheternas Hus".

Dåliga onda namn. Men det var tyfft att jobba i gamla Tre Tornfabriken.

Thirteen Moons var som många andra bra svenska band större utomlands än i Sverige. Sen slutade dom spela ihop.

Lyssna på låten HÄR

4 kommentarer:

Petter Malmberg sa...

Jag spelade LPn under dagens matlagning.

Konungen sa...

Skumt
Men kul

The Owls Are Not What They Seem sa...

Hah. Ja, Baudelaire är inte munter men riktigt bra saker skrev han.

Konungen sa...

nog va baudelaire bra
o rimbaud
men ibland tror jag man gillade det just för att det var rimbaud o baudelaire
ska gräva fram ondskans blommor o läsa om. fast utan john silverciggisar