onsdag, september 24, 2008

SYNTHGURA


1985 kom Living On Video. 1984 kom Fancy med Slice Me Nice.
Det var nån italosynth som var stor då.
Jag var 13 14 bast och gillade mest sånt som va på lilla Bommen. Men i uppehållsrummet på den ack så hatade Nosabyskolan gick dessa låtar så varma.

Ibland, mycket sällan, visades det musikvideos på SVT. Bagen och Kaj Kindvall hade Videorama.

Det var en fet dröma tt ah en synthgura. alla spännande holländska/tyska/belgiska/italienska stars hade synthguror.

Dom hade oxå fula kläder, men på den tiden var det snygga kläder och snygga frisyrer. Ett helt decennium som såg ut som en amerikansk porrfilm. Lovely.
Kända artister flögs in o var med i Nöjesmassakern o allt va det hette.
o dom hade alltid synthguror.

Att ha en synthgura var det ultimata beviset på att man passade in i den amerikanske porrfilmen.
På min skola var alla, kändes det då som, innehavare av synthguror.
Fast det var nog mest Wendel som hade en vanlig synth.
Det var lite landsort att växa upp i Kristianstad.
Långt från Jannice Björling, synthguror och miss wet t-shirt på Café Opera.

Fast det var miss Wet T-Shirt på Tranan i lördags det var det allt.
Jag tror att 80talet var den bästa tiden att växa upp. Pengar i massor. Folk hade skoj kläder. O jag kan se foton på den gamla tanten i Bucks Fizz från 1984 i Montreux o inse att man tyckte hon va snygg i sina porrkläder.
Det tycker man inte idag inte.
Resten av dagen ska jag drömma om synthguror, det största livet har att ge. Jag hoppas den får en renässans

4 kommentarer:

Anonym sa...

Min kompis Martin lirar syntgura på en platta från 80-talet. Coolt ju.

Anonym sa...

Nej nej. 70-talet måste ha varit det bästa att växa upp i. All solidaritet och värme. 80-talet var mörkt, kallt och ego. Och fula luggar.

Anonym sa...

Jag måste bara citera lite 90-talslyrik:

"80-talet, 80-talet/ Då filmen G var idealet/ Kungsan fylldes av kickers/ Och det kurrade i magen på snubben i Snickers".

Så var det sagt.

Konungen sa...

Gurra G
Nobelpriset till hela Just D