måndag, oktober 01, 2007

Det öde landet

Eliot hade fel. Oktober är grymmast av månader.
För mig kan man ta bort oktober.
Enbart elände att minnas.

"I våras gav du mig hyacinter, hyacintflickan kallades jag."
Men när vi gick hem, sent, från hyacintträdgårn,
du med famnen full, med håret vått, då kunde jag inte tala,
och synen svek mig, jag var varken
levande eller död, och jag förnam intet,
men såg in i Ijusets hjärta, i tystnaden


När det otänkbara oerhörda blir konkret verklighet känns det ändå som att Eliot har något att ge.

1 kommentar:

Anonym sa...

Alla har ju sina traumatiska månader. För min del är augusti värst, säkert 7854375 gånger värre än oktober. Sen börjar mardrömmen igen i november och pågår till mitten av mars.